Jag går i belöningstankar

Jag har på senare tid fått en hel del input vad det gäller min träning med hundarna, framför allt vad det gäller min belöningsteknik. För att få ordning på detta har jag försökt vara effektiv och organisera upp belöningsflödet. Kanske kan det inspirera er till detsamma?

Vad gillar dom mest & minst?
Vilken belöning passar bäst till vilket tillfälle?
Vad behöver vi jobba på, vilken belöning kan bli bättre?
Vad fungerar dåligt?

Helt klart grundläggande saker men jag behöver gå igenom repertoaren och uppdatera mig. Ingenting är någonsin statiskt, eller hur? Jag ändrar min attityd, har olika förväntningar på olika moment och jag testar ny saker. För att allt inte skall bli en enda röra är det bra att stanna upp ibland och utvärdera träningen. Jag kan ju konstatera med en gång att jag definitivt borde bli bättre på att föra träningsdagbok...förstår inte riktigt mitt inre motstånd mot detta?? När jag väl gör det får jag ut så himla mycket mer av träningen!! Skärpning på det området..
Hundarna har ju också bra eller dåliga dagar, i Pollys fall måste jag vara uppmärksam, hennes rädsla för smärta gör att hon spänner sig och vissa dagar är hon väldigt spänd, då blir det inga snabba rörelser innan hon sansat sig. Allra viktigast är ju att vara förberedd!! När den ena belöningen av någon anledning inte fungerar kan jag inte analysera det just då utan måste ha en plan B, dvs en annan belöning att ta till annars tröttnar kanske hunden..

Om jag börjar med Junos lista över belöningar så ser den ut så här:

1. LEK - Definitivt hennes bästa gren. Hon gillar godis också men att springa, stoja och kampa är det bästa hon vet. Så här ser rangordningen ut vad det gäller leken:
a - Fotboll/Boomerball med snöre
b - Mindre Zogoflexboll som studsar mycket
c - Elastisk dragkampsleksak med fuskpäls + boll i änden
d - Lång fleecefläta
e - Elastisk nätboll med pip- och pälsleksak inuti

2. GODIS - Hon äter glatt det mesta men inälvor står extra högt i kurs.
a - Ugnsbakad lever
b - Fisk av nåt slag, hon älskar fisk. 
c - Torkat inälvsgodis
d - Pannkaka
e - Korv

Med Juno fungerar lek som belöning kanonbra. Hon har en tydlig av- och påknapp och för att få till tex snyggt fotgående med höga framben eller backa ut från mig, är just leken suverän. Hon får ett helt annat tempo. Trots att hon är en ganska brötig hund så är hon samtidigt försiktigt, hon vill FÖRSTÅ innan hon ger sig in i ett nytt moment. Har hon inte rätt aktivitetsnivå kan det såsigt och tveksamt. Avståndsbelöning är också en favorit, då blir hon riktigt taggad och kvick. Vi behöver träna på att en annan leksak än bollarna blir nummer 1, det är svårt att ha med sig en stor Boomerball och röja med den på inomhusträning, det blir ganska störigt. Jag har introducerat att jag är lite mer fysisk men det går sådär, hon verkar inte bry sig, är kanske inte hennes grej?? Med Juno fungerar det jättebra att leka även hemma, bara hon får leka så bryr hon sig inte ens om var vi är eller vad som är i närheten. Bjuder jag in till lek bangar hon aldrig :-) Ingen risktagning med den här damen, inga utrymmen för missar, då drar hon iväg och blir sedan tveksam att pröva igen. Jag måste vara TYDLIG med vad jag vill och görasnabb med belöningen.

Pollys lista ser lite annorlunda ut:

1. GODIS - Hon älskar att leka men är riktigt svår på mat. Hon är extremt glupsk, det finns inget stopp i den här hunden. Vissa saker är dock godare än andra:
a - Chips (är besatt av sånt som knaprar)
b - Ugnsbakad lever
c - Korv, gärna rökt 
d - Pannkaka
e - Ost
Nu får hon inte ofta chips (I love eco har en bra lättsaltad variant) men ibland tar jag till det.

2. LEK - Hon älskar att leka men godis lockar mer. Speciellt nu när hon fått vara stilla länge pga sjukdom/rehabilitering av diskbråck.
a - Kamplek med en gammal kong i elastiskt band. Helst skall det vara fysiskt, jag skall morra och låtsas jag henne och försöka ta den, gruffa och knuffa och sedan rusa iväg så hon får springa efter.

b - Fotbollar
c - Fleecegodisgömma med boll i ena änden
d - Lång fleecefläta
e - Boll i snöre

Polly är en väldigt klickerklok hund. Man blir duktig på att klicka precist när man tränar med Polly ;-) Hon är kvick, ligger gärna steget före och baklängeskedjar snabbt som attan. Rolig att träna med, det blir snabbt rätt MEN det kan lika snabbt bli fel. Hon bjuder oavbrutet och det gäller att hänga med. Om jag leker för stojigt med henne får jag fel aktivitetsnivå och då blir hon så till sig, bjuder och bjuder, istället för att lyssna på vad jag säger eller visar. Hon lär sig otroligt snabbt hur en kedja fungerar, på gott och ont. Att skvallerträna hundmöten med klicker baklängeskedjar hon direkt, bygger upp förväntan och hetsar upp sig. Det fungerar inte. När hon går igång för mycket använder jag inte klickern utan bara belönar massor av lugna beteenden jag vill ha, då sansar hon sig efter en stund. När vi kommit igång och hon är lagom motiverad kan jag belöna med lek. Med henne måste jag planera typ av godis lite bättre, efter vilken aktivitetsnivå jag vill ha. Jag skulle vilja få henne mer taggad på att leka, att välja det framför godis, det blir en utmaning. Hon har så stort kontrollbehov (pga konstant förhöjd stressnivå - långvarig smärta) och en annan utmaning blir att få henne att leka utanför affären osv. Hon älskar att söka reda på leksaken och sedan leka så det kan vara en bra idé på platser med störning.


Promenadbelöningar

Vi är ofta ute och går, åker buss och tar oss via fötter & tassar till avlägset belägna ställen. Under promenaderna belönar jag mycket. Jag försökte komma på hur många belöningar per dag jag ger, har haft lite koll under några dagar och det bli minst 75 tillfällen per hund, lite beroende på vad vi gör. Jag satsar på att belöna det jag vill ha, fina och lugna beteenden hos hundarna. Mina hundar är reaktiva, fast på skilda sätt och varje gång vi passerar triggers belönas det. När de är lugna & fina belönas det. När de tar bra initiativ belönas det. Blir det utfall går vi bara vidare. På det här sättet har jag kommit tillrätta med särskilt Junos reaktivitet. Jag har helt enkelt belönat när hon är lugn bredvid mig trots att någon form av rörelse passerar. Polly får givetvis också belöning då, hon är också lugn och tvärtom när Juno är lugn när Polly skäller på en mötande hund. Likadant på buss och tåg eller när vi är i stan, på ställen med stress och mycket folk, då dunkar jag på med belöningar. När vi t.ex går in till Blå Stjärna (veterinären/rehab) så gör jag handen till en skål så de kan äta ur den eller så har jag en tub fylld med något gott. 
När jag tränar specifika beteenden med hundarna går jag ut med dem en och en och då tränar vi oftast BAT eller någon form av störningsträning.

När man tränar under promenad är det viktigt med en avslappnad inställning, slänga, tjoa och kasta godisarna. Det är inte hela världen om det blir fel. Om man skall belöna beteenden man vill ha så måste man först börja med små tecken på rätt beteende, tex att överösa en uppstressad hund med godis precis när man kommer ut genom ytterdörren och sedan kanske gå in och göra det igen. Detta har jag gjort med båda mina av olika anledningar. Juno för att hon skall ut och kolla efter grannens katt som sitter utanför, Polly för att hon kastar sig ut och skäller bara för att det är kul att gå ut och göra något.
Var noga med att inte bli förutsägbar. Vi människor fastnar lätt i rörelsemönster, när det kommer en trigger, en snabb rörelse i en buske så ändrar vi kroppsspråk genom att spänna oss och det känner hunden. För att undvika att hunden kedjar så belöna bara att hunden går lugnt och fint ibland, i början kanske hunden lyfter på huvudet och letar efter störning/trigger men efter ett tag bryr den sig inte. Man måste också ha ett frikommando, när jag belönat ordentligt en stund och dom är väldigt kontaktbenägna då bryter jag med "Varsågod och snoosa", det är betyder att de är fria att nosa på allt de orkar och jag varken belönar eller tar kontakt under en längre stund. Givetvis strosar och nosar de annars också under promenaden men det här använder jag när vi haft ett längre belöningsstim och de släppt allt annat runt omkring.


Mat som belöning?

Nu undrar ni kanske om mina hundar är smällfeta?? Nej, faktiskt inte. Juno är visserligen steriliserad men vi är i ute och rör på oss flera timmar per dag så de går inte upp i vikt. De äter färskfoder (rått kött, havegrynsgröt och grönsaker) vilket också bidrar till att hålla vikten. Jag lägger ofta i något annat, en liten tomat, broccoli, paprika eller frukt så dom skall få undersöka nya smaker (berikning). Jag använder aldrig maten som belöning. Jag håller isär mat och belöning. Om jag skulle använda matransonen som belöning skulle Polly i alla fall hänga över matskålen i flera timmar eftersom hennes lunch uteblivit. Jag förstår inte varför jag skulle använda maten som belöning? För att den har högt värde? För att hunden inte skall bli tjock? Om det är anledningarna så är det upp till mig att lösa det på annat sätt. Hunden skall få ha sin matro och inte behöva arbeta samtidigt som den äter. Det ruckar jag aldrig på. Jag tycker det är roligt att träna med hundarna men det får inte gå överstyr, så själva träningen tar över. Många är träningsnördar och det är inte ovanligt att man i jakten på nya moment glömmer bort att hunden är en individ med egna behov. Den kan faktiskt inte välja utan följer oss glatt, vad vi än hittar på. Det tål att tänkas på. Jag tycker inte det är fel med mat på fasta tider, hundar gillar rutiner. När mina hundar ätit färdigt kommer de viftandes till mig, slickar sig om munnen och jag säger "Var det gott med mat?" och sedan går de och lägger sig. Visst är det frestande att använda maten som belöning (den har ju skyhögt värde) men jag avstår. Sedan kan jag förstå om han har en svårbelönad hund, då tar man vad man har men ändå, det borde gå att lösa.

Det blir intressant att återkomma till det här inlägget om ett tag och se om det blivit någon förändring. Om vi går framåt eller står kvar på samma ställe..

Snö Vold

Ja, idag var det SNÖ ute till min stora förtjusning!! Detta säger jag trots att jag håller på att ta körkort ;-) Helgen som gick var hektisk med bl a lekclinic med Siv Svendsen på söndagen. Det första jag tänkte på i morse var förstås att leka med hundarna och snön minskade inte precis min entusiasm.Jag hade verkligen sett fram emot clinicen med Siv eftersom jag missade henne förra gången hon var i Göteborg. Jösses, vilken skojig människa!! Så skönt att träffa någon annan som brötar och är yvig och stojar runt. Jag kände mig väldigt hemma med henne, jag är ju inte känd för att vara en lugn och stillsam person precis ;-) Siv är GLAD, spontan och helt galen. Underbart!!! Jag gillar att leka med hundarna, inte bara för att belöna dem utan för att det är himla skoj!! Vi brukar bröta på och tävla om vem som hinner först till fotbollen och leka jage men nu fick jag mer verktyg till HUR jag kan utnyttja leken samt variera och anpassa den till vad jag tränar. Följande saker noterade jag i mitt anteckningsblock:

 Mer lek = mer fokus - Tänkte kanske graffittispraya det på Hundfokus stuga som en liten reminder..ifall jag skulle bli lite vilsen nån gång..

 Ta reda på vad min hund gillar - och ändra det! - Jag skall definitivt tänka igenom vilka lekar och leksaker vi har och gradera dom samt se vad som kan förstärkas och bli ÄNNU bättre. Polly är extremt matfixerad, speciellt nu när hon varit konvalescent länge och inte fått lov att leka vilt, så där har vi en del att ta igen.

 Variera leken efter vilken attityd och känsla jag vill ha - Inte för att jag är värsta prestigenörden men det tål att tänka på att LEKA ännu mer och alltid börja träningspasset med en kul lek så både jag och hunden får rätt känsla med oss in i träningen. Om hunden eller jag är på dåligt humör så blir vi garanterat på gott humör om vi leker.

Tävla ännu mer när jag leker - Det här är nyckeln till Juno. Hon är ett energiknippe med en stoooor jaktklocka i magen och för att inte näsan skall ta över är leken ett måste. Om jag inte hade lekt massor med henne hade jag aldrig fått henne att fokusera. Nu skall jag tävla ännu mer, även leka "bytteleken", att hon byter leksak snabbt när jag säger YES, vilket jag gör när hon har ordentligt med vikt bakåt. Hon drar gärna iväg med leksaken och har göraskoj för sig själv, "vem behöver en människa för att leka liksom"...det skall bli ändring på det!!

Glad Vold/Glad Våld - var mer fysisk och mer brötig i leken - Här har jag ju två väldigt olika hundar. Polly älskar att bröta, ju mer jag hetsar henne desto mer brötig blir hon. Knuffar jag på henne går hon igång som sjutton, hon blir aldrig tveksam till vad jag håller på med. Juno däremot har en mycket större privat zon, är mera känslig för snabba rörelser och hårda dunsar. Om hon känner smärta vänder hon sig direkt och morrar och biter så det blir intressant att påbörja det här fysiska med henne. Jag får bygga upp det försiktigt helt enkelt. Leka tufft är ju annars det bästa hon vet, hon kan hänga fast i leksaken i en halvtimme...Om hon är tveksam till mig när jag är fysisk - ja, då får jag väl lära henne gilla det ;-)

Svåra och långa moment/kedjor kräver enorma belöningar. Kasta 50 bollar och stolla runt, varför skall min hund göra hela kedjan om inte belöningen motsvarar jobbet??
Belöningen skall vara LÄNGE!! -  Har inte tänkt på att jag faktiskt kan kasta ut ALLA fotbollarna samtidigt och röja runt som en duracellkanin..

Meningen med att leka är ju att ha skoj, inte ha en massa lekregler - Siv var befriande på det sättet att hon verkligen ger sig hän i leken, bjuder på allt hon har, hon låter sig inte nedslås, hon ger inte upp utan hittar en lösning - genom att leka lite till!! Om leken har en massa regler - då blir det mer som en övning, inte en lek.

Snabbhet/Timing - Leken är ett perfekt redskap för att få upp snabbheten, både på mig själv och hundarna.

Vi promenerade iväg till Hundfokus och satte igång, det snöade oavbrutet och var ganska grått ute och jag var själv med hundarna men några dimmiga foton fick vi till:

Pollys favorit är fotbollar, att kampa med dom och att jag puttar på henne och grymtar

"Skulle vi leka eller skulle du greja med kameran!!!"

"Suck vad det ät tråkigt med paus, blir det aldrig min tur??"

Den här boomerballen är Juno galen i. Den är av hårt gummi och hon älskar när jag jagar ifatt och försöker sparka bort den från henne eller höjer foten och stampar på repet

Ibland dunkar hon omkull sig själv ;-)

Med bollen bakom funkar det kanon att backa ut från mig. Jag rusade till höger bakom A-hindret och jagade henne...

"Gå hem - varför det???"

Efter nästan 3 timmar ute var vi ganska trötta och jag var sugen på varm choklad och att åka på sommarläger hos Siv. Någon mer som är på???

Träningshelg med Brigitte van Gestel

Helgen  20-21 oktober var jag & Polly på en fantastisk träningshelg, arrangerad av Dogmantics Dogtraining på Halmstad Hundarena. Vi tränade för en instruktör från Holland, Brigitte van Gestel, som tävlar i höga klasser i lydnad, freestyle och HtM. Just den här helgen fokuserade vi på lydnad, framför allt heelwork. Det var första gången Polly var ute på något på nästan 1 år så hon var väldigt upphetsad, milt uttryckt...

This must be the place - ett ombyggt ridhus, nu enbart hundarena. De har även kurser och rehabträning. Verkligen ett fantastiskt modernt ställe!

Inomhus

Brigitte var en extremt bra instruktör. Hon läste hund fantastiskt bra, var lyhörd, pedagogisk och hade de mest fiffiga lösningar på stora problem. Många av oss på seminariet hade problem eller vill träna på sitt heelwork, alltså fotgåendet, så det var mycket fokus på det.

Brigitte, Emily och Splash. Emily ville träna på att få med sig Splash runt, på ett snyggt sätt. 

Martina och Lacey lyssnar uppmärksamt på Brigitte.

Lasse & Lotta hade problem med att hennes huvud dippar och de inte har kontakt i första steget. Det löste Brigitte genom att Lasse startade mjukare och med andra benet. Han är lång och stor och starten var för bestämd för Lotta.

Med ett mjukare steg och annan attityd blev det bättre!

Jag & Polly aka Gapstaren. Polly tyckte detta var så himla skoj, hon var aningen övermotiverad och skällde konstant när vi inte jobbade. Så fort Brigitte öppnade munnen för att säga något till mig så satt hon igång. Suck...som det kan bli. Hon är ju skällig annars men efter 8 månader utan att få springa lös och leka så blir man lite ding..Vi jobbade på att få henne närmare mig, jag tycker hon är lite för långt åt höger. Det tränade vi genom att vi gick några steg rakt fram, jag höll handen höjd lite framför henne och tog sedan några steg till höger vilket resulterade i att hon automatiskt kom närmare mig. KLICK!!

Här hade vi flyt!

Hmmm..tänk om jag kunde sluta upp med att luta mig framåt...

Polly älskar heelwork!!

Rasmus och YipYap tränar nostarget. Rasmus vill igång YipYap i fotgåendet, lite mera takt och schwung när han rör sig. Genom att träna nostarget, att hunden trycker sig mot targethanden belönar man att hunden vill framåt. 

Leka bör man

YipYap och Rasmus strävar framåt.

Genom att hålla handen lite höjd kan man få hunden att sträva uppåt och på så sätt få mer takt i steget. Brigitte vill att hennes hundar skall gå med höjt steg i alla discipliner, inte bara i freestylen.

Brigitte övar med YipYap

Det gäller att anstränga sig....

Weeee..nu börjar det hända grejer..

Yes, yes!!!

Belöning!!

Andra dagen var det stooor skillnad, mycket bättre takt i YipYap.

Någon???

Ulrika och hennes hund fick hjälp med att få igång leken.

Är det fruktstund nu??

Jag är jättenöjd med helgen och tyckte att Polly var superduktig. Andra dagen var hon lite trött i bakdelen och orkade inte koncentrera sig, hon ville BARA äta korv men då krävde jag inte mer utan körde korta pass istället. Jag har varit runt på en del föreläsningar och workshops men måste säga att Brigitte är en av de bästa. När man ser henne arbeta med sina hundar blir man helt såld. Hon vet exakt var hon är i förhållande till hunden, HELA TIDEN. Om hunden kommer in spontant justerar hon sin kropp direkt, efter hunden. När hunden sitter bredvid henne står hon med fötterna ihop och när hunden står bredvid henne har hon ena benet snett bakåt, med tån i marken. Inte en enda gång att hon missade på detta..extremt bra närvaro!

Hon pratade om hur viktigt det är att hunden lär sig komma i rätt position från alla håll och kanter, i alla situationer. När hon tränar med sina hundar har hon en plan, om något skulle gå fel vet hon exakt vad hon skall göra istället. Kanske inte något nytt men Brigitte verkar vara ovanligt konsekvent och organiserad. Imponerande. Dessutom hade hon nya (för mig) smarta lösningar på vissa moment. Hon tränar in krypa genom att hunden flyttar sig framåt, liggande på stora targetmattor.

Även om vi inte har några ambitioner i lydnad var det vansinnigt roligt och inspirerande. Tänk att få träna freestyle eller HtM för henne...åhhhh...

Brigittes You Tube kanal: http://www.youtube.com/user/bgfreestyle/videos?view=0
Dogmantics You Tube kanal: http://www.youtube.com/kikopup

Inte utan mitt MR Koppel

Hundfokus är nu återförsäljare av MR-produkter.
Selar, halsband och ergonomiska koppel tillverkade i Sverige. Då jag jobbar mycket med hundar som gör utfall eller drar i kopplet är det här kopplet oumbärligt. Har man väl börjat använda det klarar man sig inte utan....jag lovar!!!! Naturligtvis är inte ett koppel den enda lösningen - man måste träna också men rätt utrustning är ett superbra och ibland nödvändigt komplement. 
Kopplet har flera ringar så att du kan fästa det runt midjan och ändå har hunden kvar längd att röra sig på. Du kan korta upp avståndet med hjälp av ringarna eller använda handtaget längst ned, om du vill hålla hunden kort. Perfekt om du joggar, går stavgång eller vill ha händerna fria. Kopplet är utmärkt för de som tex har artros i händer eller armar, de blir då avlastade och kan promenera med hunden trots smärta. Passar också bra för rullstolsbundna då det är lätt att fästa i rullstolen. 
Du även kan snabbt koppla upp hunden då det finns krokar i varje ände.
Om du/ni har problem med hundmöten finns ytterligare en positiv faktor, om du har hunden kopplad runt midjan slipper du börja ta i kopplet och skicka ut negativa signaler. Istället jobbar du med rösten och kroppen och förflyttar dig snabbt från den mötande hunden.
Ett ständigt dragande belastar både hund och ägare och sliter på kropparna. Belastningsskador i nack- och ryggkotor på hund är mycket vanliga i Sverige men svåra att upptäcka. När hunden utsätts för tryck (tex ett stryp eller att det drar obehagligt runt halsen) då trycker den emot och drar ännu mer. Med MR-kopplet (optimal effekt tillsammans med sele) avlastas hunden och det blir även en liten "bumerang"effekt av expandern, som gör att hunden vänjer sig vid att inte dra och istället "komma tillbaka" till föraren. Människor som promenerar med många hundar eller bara en, stor och stark hund som drar, kan få ont i handlederna, något som expanderkopplet avlastar. 

MR Koppel har egen patent på sin produkt  och kopplet är framtaget i samarbete med hundägare och produkterna är även testade i arbetet med de egna slädhundarna. Kopplen är tillverkade i starka nylonband där de kraftigaste klarar tryck upp till 750 kg. Banden med reflexer klarar upp till 350 kg.

Juno i lila sele, st 7 och matchande koppel. 

Juno är korsning Schäfer-Labrador, ganska hög men nätt i typen med litet huvud.

 Kopplet finns i olika längder:  230  cm, 210 cm eller det kortare (Citykopplet) 130 cm som inte går att sätta runt midjan. Det finns också ett långt koppel, 315 cm som är anpassat för skidåkning och ett vadderat bälte om man inte vill ha kopplet direkt runt midjan.

Bälte, koppel och sele

Priser på koppel:                          
230cm+210 cm: 350 kr/styck
Citykopplet: 280 kr/styck
Skidåkarkopplet: 325 kr/styck
Bälte: 500 kr
Utbytesexpander: 160 kr
Expander med ring och krok, till andra
koppel: 180 kr

Selar

Jag har länge letat efter bra selar som INTE sitter hårt och som INTE klämmer bakom frambenen så hunden får skav. MR har jättebra passform och man kan fästa kopplet i nacken eller längre bak på selen. Jag brukar ha Juno (som är reaktiv) kopplad i nackkroken när vi går i stan eller åker kollektivt, då har jag henne nämare mig. Fungerar jättebra och känns tryggt. Eftersom remmen runt magen sitter längre bak (mer ergonomiskt) än på andra selar, så klämmer selen aldrig åt runt halsen. Detta gör att den sitter lite lösare runt halsen, vilket bara är mer behagligt för hunden.

Frodi i blå sele st 5 och matchande koppel, färg nr: 12.

Frodi är korsning mellan Border Collie-Isländsk Fårhund-Huskey. En nätt hund med långa ben.

Malou i orange sele,st 4, färg nr: 15.

Malou är en lagottotik, hon hade först st 5 men den satt för löst runt halsen.

Polly i sele med rosa-svart band, st 8, färg nr: 36 och svart koppel som matchar fint till.

Polly är en tik, korsning mellan Schäfer-Berner Sennen.

Lila sele, st 7 närbild, färg nr 14. 

Remmen runt magen går att justera men inte den runt halsöppningen.

Selen kostar 350 kr och finns i 8 olika storlekar nedan. Mät efter hur selen på fotot ovan sitter. Om inte någon av storlekarna passar kan den också måttbeställas. Det finns också Nomeselar och dragselar, de kan bara måttbeställas. Måtten runt magen kan ökas med ytterligare 5 cm men då är det inte mycket kvar av bandet.

Storlek 1: Halsöppning: 36 cm/Mage: 45 cm

Storlek 2: Halsöppning: 40 cm/Mage: 50 cm

Storlek 3: Halsöppning: 44 cm/Mage: 55 cm

Storlek 4: Halsöppning: 48 cm/Mage: 60 cm

Storlek 5: Halsöppning: 52 cm/Mage: 65 cm

Storlek 6: Halsöppning: 56 cm/Mage: 70 cm

Storlek 7: Halsöppning: 60 cm/Mage: 75 cm

Storlek 8: Halsöppning: 64 cm/Mage: 80 cm

Halsband

Självklart finns det halsband också, i några olika varianter. Halsbanden finns i många olika storlekar XS-XL.

Halsband med halvstryp, så det är lätt att få av och på hundens huvud. I övrigt ingen strypeffekt. Med reflex hela vägen runt. Storlek XS-XL, 175 kr

Halsband som man måste knäppa på och av, 155 kr

Färgkarta! Alla koppel, selar och halsband kan fås i dessa färger. Kom gärna och prova och se i verkligheten. Om du vill få det skickat till dig så tillämpar vi faktisk frakt och förskottsbetalning.  

Vinn ett porträtt

Hos Lovisa på 4fota.se kan man vinna ett fint porträtt på sin hund. Jag deltar med det här fotot på Polly och hoppas förstås på vinst....

Vad är BAT-träning??

BAT är en förkortning för Adjustment Behavior Training och är utvecklad av Grisha Stewart i USA. Våren 2012 var jag på ett seminarium som hon hade i Stockholm och det var grymt intressant. Grisha har själv en hund, Peanut, som hon utvecklade BAT tillsammans med. Peanut var rädd för människor och hon prövade massor av olika tekniker men tyckte inte riktigt att det fungerade, de kom inte över den sista tröskeln. Idag är Peanut rehabiliterad och fungerar bra med människor, tack vare BAT-träningen.

Vad är BAT?

Det är en teknik som hjälper rädda,aggressiva och frustrerade hundar att hantera sitt reaktiva beteende, sin frustration. Det går i korthet ut på att hunden har ett val. Vi inväntar det och hunden känner sig inte trängd. Med andra tekniker försöker man ofta socialisera bort problemet men det fungerar inte alltid då hunden då känner sig ännu mer trängd och tvingad in i en situation den inte valt själv. En reaktiv (utåtagerande) hund vill skapa avstånd. Den har lärt sig att om den brötar på och reagerar utåt så skapar det avstånd. Med BAT-träningen väljer hunden och vi hjälper den med att skapa avståndet (funktionell belöning). Med andra ord ger BAT-träningen hunden ett annat beteende som utför samma uppgift – skapar avstånd. Sedan kan hunden hjälpa sig själv genom att skapa avstånd utan att reagera utåt. Hunden lär sig använda ett alternativt beteende för att lösa sitt problem/situationen.

I BAT använder man sig av ”funktionell belöning”. Alltså något som fyller en funktion åt hunden, dvs skapar det avstånd den behöver. Lite beroende på hur det går kan man även använda bonus-belöningar men det är viktigt att hunden inte associerar godiset med någon sorts lydnadsträning och tar ögonkontakt med ägaren för att träna mer – få mer godis. Då fungerar inte BAT – eftersom det är hunden som skall göra valet, vi skall inte visa den.

Om hunden är van vid tidigare Skvallerträning/Counter Conditioning så får man kanske fasa sig ur det och belöna då och då, annars blir hunden förvirrad.

Utrustning

Hunden måste ha sele på sig, aldrig halsband. Hunden har ett känsligt smärtcentrum i nacken, bakom öronen och ett halsband är obehagligt och påverkar hunden negativt. När hunden gör ett hastigt utfall kan det göra ont i nacken och att känna smärta under ett utfall  triggar hunden. Att träna BAT, som bygger på att hunden tar initiativ och har ett val - och samtidigt ha ett halsband som triggar hunden är en pedagogisk katastrof. 

Vissa hundar lyckas ta sig ur sin sele men det går att lösa genom att man har 2 selar ovanpå varandra:

Här har Bengan på sig en MR-sele och en sele från Jecka. Dessa sitter ihoplänkade för säkerhets skull. Andra selar som kan fungera är VGW-bältet men jag gillar bäst selar som är mer anatomiska och inte sitter tight bakom hundens framben och skaver i armhålan.

Juno har på sig en prisvärd sele från Kruuse och ett MR-koppel med expander

Ett bra koppel är enormt viktigt. jag föredrar MR-koppel för de har en robust expander-funktion så när hunden drar åker hunden tillbaka som en bumerang. Utfallen blir inte lika ryckiga och sparar på både hunden och hundägarens kropp!

Bra utrustning är A och O. Hundägaren får inte gå och oroa sig för att hunden kan komma lös eller att  han/hon skall tappa kopplet. Andra saker som att ha lättillgänglig belöning, lämpliga skor/kläder är också viktiga. Se till att underlätta för dig själv och hunden så blir det lättare att lyckas med träningen. 

Innan man kör igång med BAT

Läs på så mycket som möjligt och ta kontakt med en instruktör/hundpsykolog som känner till BAT. BAT-träning är svårt att komma in i och man behöver hjälp med timingen och först behöver man ALLTID utreda varför hunden är reaktiv, vad är den ursprungliga orsaken och sedan utgå ifrån det när hunden får sitt personliga träningsprogram. Alla eventuella tecken på smärta och sjukdom måste också utredas/undersökas av veterinär. BAT fungerar men det  är viktigt att få en bra start och lära in på rätt sätt.

Time-Out

På seminariet pratade Grisha om att det bästa för reaktiva hundar var att ta en time-out, parallellt med BAT-träningen. Med detta menar hon att hunden bör inte vistas på ställen där det kan finnas en trigger, med andra ord stanna inomhus och aktiveras/rastas på bakgården, samt motioneras inne på löpband. Nu kan detta vara svårt att efterleva i Sverige eftersom vi inte så ofta har löpband hemma och heller inte en egen bakgård. Med andra ord, vi måste gå ut med våra hundar. Vad man dock kan, och bör göra, är att undvika möten med trigger.  Man ser helt enkelt till att hunden ALDRIG får möjlighet att göra ett utfall. Försök att samla på bra erfarenheter och undvika dåliga. Ju fler utfall hunden gör, desto mer förstärkt blir det. Om du vill att BAT-träningen skall fungera så ha det i bakhuvudet. Sedan är det inte lätt, om man tex bor i ett lägenhets- villaområde med 10 hundar på varje gata, men man kan sträva efter att minska möjligheterna till utfall. 

Hur man tränar BAT

BAT-träning är en teknik som både hund och ägare måste lära sig

1. Exponera den kopplade hunden för triggern (tex en människa el hund). Du står stadigt och släpper efter lite så kopplet inte är sträckt. Använd gärna ett elastiskt koppel med expander, typ MR-koppel.
2. Invänta respons från hunden eller be om den, det får inte ta för lång tid så hunden kommer över sin reaktionströskel och tappar kontrollen.
3. När hunden ger respons, den rör lite på örat, lyfter tassen, vrider pyttelite på huvudet, rör svansen eller liknande då markerar man detta med en ”event marker” tex säger man RÄTT. Att säga BRA fungerar inte eftersom det ofta används utan att man tänker på det.
4. När du markerar backar du och får med dig hunden. Själva belöningen är avståndet du skapar så var glad och uppspelt. I början kan man ge en bonusbelöning (godis) här.

Avståndet och timingen är nyckeln till en lyckad session. Det är bättre att markera för många gånger än för få. Studera din hund och lär dig hur den uttrycker sig. Om hunden inte vill backa med dig – då är den inte färdig. Det är dock oerhört viktigt att hunden håller sig under sin reaktionströskel och inte gör ett utfall. Balansen är svår och det krävs övning för att hitta den rätta tekniken. I början tränar du inte i skarpt läge (med den svåraste triggern) utan försöker öva på tekniken. Hunden skall ”sugas in” framåt mot triggern och i nästa ögonblick vilja bakåt. Detta kan vara svårt att se och känna, därför är det viktigt att öva upp tekniken och framför allt, ta hjälp av en instruktör.

Du kan träna på olika sätt:

1. Arrangerade (set-ups) situationer med utvald trigger som samarbetar och håller sig lugn och stilla, på rätt avstånd. Om det är en annan hund som är trigger måste även den belönas för sitt arbete/den är lugn.

2. Spontant när du är ute och går, på mötande hundar, katter, människor osv. Det här är svårare än att träna på set-ups och kräver mer av dig för du måste hela tiden själv laborera med avståndet eftersom triggern inte samarbetar (den har ju ingen aning om att du tränar).

Hunden orkar inte träna hur länge som helst. I en set-up måste du pausa med jämna mellanrum. Du kanske tränar 30 minuter med 3 korta pauser. Allt eftersom träningen framskrider kan du öka längden på passen men du måste alltid ta pauser.

Observera att man endast kan träna två och två, alltså 2 ekipage. BAT fungerar inte att träna i grupp av den anledningen att det blir för många triggers och hunden blir trängd.

Nedan ser ni en fotosession med Madde och Bengan. Bengan är 9-årig kille, korsning mellan Schäfer och Boxer och har haft problem med utfall under många år. De har testat många olika tekniker men inte hittat rätt:

Bengan får syn på en hund som plötsligt dyker upp.

Matte siktar på att ta sig undan så fort som möjligt. I det här läget går det inte att kommunicera med Bengan för han är alldeles för stressad. Hon får dra med sig honom bakom buskaget.

Bengan är en frustrerad hund som pga sin reaktivitet och låga stresströskel inte kunnat umgås med hundar på länge. Man ser tydligt på hans kroppsspråk att han inte är aggressiv utan bara brötar på. Han är frustrerad och vill fram, det är det enda han har i huvudet. Han är enormt stressad och vet varken ut eller in, kan inte ta emot information. Därför kan han inte träna direkt med trigger (annan hund) utan får träna på platsen där hunden varit, eller en bit därifrån, beroende på hur stresspåverkad han var under utfallet.

Några minuter efteråt, bakom buskarna. Nu är hunden utom synhåll och Madde kan testa lite BAT då Bengan nu går att kommunicera med. Vi inväntade att Bengan var lugn innan Madde satte igång.

Lite kärlek måste man ha efter en sådan förfärlig upplevelse.

Nu är vi ute på gatan igen och Bengan tittar mot platsen där vi mötte hunden. Bengan blir väldigt stressad efteråt när han känner doften av hunden så vi går inte ända fram till platsen.

Madde lyckades få honom att lugna ned sig och de kunde träna lite.

Nedan ser vi Smilla, en glad boxerflicka på 2 år som ni också kan se en liten film med  i slutet av artikeln:

Smilla ser den andra hunden och vill gärna umgås lite.

Här ser man tydligt en event marker, Smilla lägger svansen åt andra sidan och lyfter ena tassen. Matte säger RÄTT..

..och Smilla vänder

Carolina välkomnar glatt!!

Lite lek och kel som avslutning. Smilla är hela tiden kontaktbar och Carolina kan verkligen träna och få till ett effektivt pass. Smilla är förväntansfull och taggad men inte stressad, utan hela tiden medveten om Mattes närvaro. 

Skillnaden mellan Bengan och Smilla är stressnivån och tiden de haft på sig att utveckla sitt beteende. De har samma typ av reaktivitet men Bengans beteende accelererar enormt och snabbt pga hans låga stresströskel. Smilla går aldrig upp i stress och Carlina kan därför samarbeta med henne. Om hon låtit Smilla sjunka in i den andra hunden och verkligen stirra en lång stund utan att vara uppmärksam på Smillas små, subtila signaler, (då hade det för det första inte varit BAT-träning) hade Smilla varit svårare att få fatt i, hon hade gjort ett mindre utfall.

Madde och Bengan får träna ett tag utan trigger och när Bengan känner sig bekväm med själva tekniken och lätt kan falla in i den, då är det dags för en trigger, på långt avstånd. 

Olika typer av hundar

Frustrerade glada hundar: Det finns hundar som så gärna vill hälsa att de stressar upp sig och vet varken ut eller in. BAT-träning fungerar utmärkt även på den typen av hund. Många som har en supersocial hund gör ofta misstaget att låta den hälsa för "då lugnar den ned sig" men tyvärr resulterar det i att hunden blir  ännu mer stärkt i att den nästa gång MÅSTE fram. Den onda cirkeln ett faktum och hunden hetsar upp sig mer och mer och till slut blir det rena utfall. 

Extremt reaktiva hundar: En del hundar som gör mycket utfall och har en konstant förhöjd stressnivå kanske inte klarar av att träna BAT med en trigger, inte ens på långt avstånd. I det läget är det bättre att använda sig av en mindre laddad trigger, tex doften av en annan hund eller över huvudtaget något som hunden intresserar sig för men klarar av att möta. En rejält uppstressad hund kan inte ta emot information vilket betyder att den kan känna sig trängd under träningen om den är för stressad. Här är det extra viktigt att hunden får lära sig tekniken i lugn och ro, utan "riktig" trigger. När det väl är dags att introducera triggern har hunden lättare att ta till sig träningen, den känner igen situationen och kan förhoppningsvis använda sig av BAT.

Hundar som går till attack: Det finns hundar som går undan när de är rädda, tex Grishas hund Peanut men det finns också en annan modell som går till attack och möter upp "faran" utan att för den skull vara aggressiv Jag har själv en sådan hund och det är Juno (läs mer om henne här) Om hon upplever något som otäckt så attackerar hon det, hon biter inte men måste kolla upp det och tala om vad hon tycker. Med en sådan hund måste man verkligen tänka till och minimera riskerna. Många hundar gör så här utan att bita och det behöver inte betyda att de tänker bita heller. De vet precis vad de gör men OM en sådan hund går upp i stress och blir provocerad kan den bli  farlig och då är det bättre för alla inblandade att ha munkorg när man vill utveckla träningen. Läs mer om det nedan. 

Utveckla träningen

Längre fram i träningen när hunden är lugnare och mer bekväm med situationen kan du öva att ta ett steg i taget fram, mot triggern. Stanna och belöna för varje steg. Minsta lilla tecken på oro eller stress (hunden börjar t ex klia sig, hässja eller trampa runt) så backar du och kör som tidigare igen.

En reaktiv hund har lägre stresströskel och kan gå igång oerhört snabbt, ibland direkt från ett läge som du kanske upplever som lugnt och passivt. I så fall är inte hunden riktigt avslappnad. Den kanske sover men har en så konstant hög stressnivå att den till och med reagerar när den sover. Om din hund har en så låg stresströskel måste du gå långsamt fram i träningen och inte ta ut något i förskott samt träna mycket avslappning tillsammans med din hund. Träna på att låta din hund vara, att den själv skall lägga sig ned och koppla av utan att du säger åt den att göra det. Hunden är som mest avslappnad när den själv väljer att lägga sig ned och slappna av. Att slappna av på kommando är inte riktigt samma sak. 

Träning med munkorg

När det är dags att närma sig andra hundar/människor kan det behövas munkorg för att inte ta onödiga risker. Träningen blir inte hjälpt av att hundägare och figuranter mår dåligt och känner oro. Munkorg har oftast en negativ koppling för oss människor. Så behöver det inte vara. Det går att ladda munkorgen positivt. Så här gör du:

¤ Använd en munkorg i plast, med nät som du kan sticka in godisbitar i och hunden kan tugga. ENDAST den här typen av munkorg är tillåten, munkorgar som tvingar ihop hundens mun är inte tillåtet för det skapar obehag hos hunden. Munkorgen bör även ha en rem som löper mellan ögonen, då sitter den oftast bra.

¤ Targetträning: Lär hunden att dutta med nosen på en post-it lapp, belöna med något extra gott, t ex leverpastej el bacon. Mjukost/laxpastej på tub är också populärt. När hunden kan dutta på lappen flyttar du in lappen  i korgen och fortsätter belöna. Gå långsamt fram så hunden tycker det är trevligt. Om hunden inte vill dutta på lappen så drar du den framåt eller sätter den på väggen/ett skåp. Då blir den mer intressant för hunden.

¤ Kleta helt enkelt leverpastej inne i munkorgen. Då blir det väldigt trevlig att ha nosen där inne.

Nästa steg är att låta hunden ha munkorgen på sig korta stunder och belöna ofta, göra lite trix eller sitt och ligg, så hunden lär sig jobba med den på, förknippar den med samarbete och belöning.

När det är dags att träna med annan hund väljer du en säker och lugn hund, kanske någon som den tidigare har gått promenad med. Om det är en ny hund så gå en promenad först och låt hunden gärna nos i spåret efter den andra hunden. På så sätt får den information och kan förbereda sig.

Träna enligt ovan (Utveckla träningen) och gå långsamt framåt. Minsta lilla tecken på oro så gå tillbaka, skapa avstånd. Bästa sättet är att ha med en instruktör första gången, då känns det tryggt för alla inblandade och chansen att lyckas ökar.

Nedan ett litet filmklipp på när Carolina och Smilla tränar BAT. Smilla är en väldigt glad boxerflicka som gärna vill fram. Hon är en omplaceringshund och har bara varit några månader hos Carolina och Peter. Hon stirrar gärna ut andra hundar och vill få dem att leka. I början var det svårt för Carolina att få henne att fokusera men de har gjort STORA framsteg. BAT-träningen fungerar jättebra för Smilla:

Stort tack till Madde & Bengan, Familjen Sixt-Martinsson,  både de med päls och utan;-) som alla ville vara med på bild. 

Länkar:

Intressant artikel  om varför man inte skall ha halsband av Emily Larlham.

R+Hundskola

Tawser Dogs - här kan du köpa BAT-dvd

Canis- här kan du köpa Grishas bok om BAT-träning